Det regnar, det är kallt – ja, inte så kallt som det kommer att bli framöver, men kallt. Det finns de som får vårdepressioner, för mig är det mer höstens intåg som känns tufft. Värmen försvinner, naturen 
dör – nej, givetvis inte, men det känns lite så ändå. Träden tappar löv, även om de kanske har en kort vacker stund i glödande färger innan de blåser iväg.
Det är då jag försöker tänka på mysiga höstgrytor, goda rätter på svamp, mustiga viner, middagar med vänner, tända ljus och brasor.
Men ändå… jag längtar tillbaka till sommaren, till värmen, solen, Medelhavet och Spanien – och till den spanska melonen som kallas paddskinn, Piel de Sapo. Ett föga smickrande namn som kommer sig av skalet som är lite grönskrynkligt, men inuti döljer sig den lenaste sötaste 
gula honungsmelon. Det är min favoritmelon med sin fina balans mellan sötma och lite syra. Jag har aldrig sett den i Sverige, fast den är stor och verkar ganska tålig i skalet och smakar fantastiskt.
Men det kanske skulle vara som med så mycket annat – att det smakar underbart när man är där, i miljön och atmosfären som utgör en större del av upplevelsen än man tror. Det inser man först när man släpat hem råvaran eller drycken och någon magi går förlorad. Helhetsupplevelsen är viktig, kärlek och magi likaså. Så vi får försöka skapa lite egen på vår kalla höstmurriga hemmaplan och bevara de ljusa minnena som en lockfyr 
till nästa sommar. Fast jag tror att den spanska melonen skulle smaka lika bra här hemma – om den fanns i affärerna. Hoppas jag…
Med vänliga matglada hälsningar från Katinkas Kitchen!
Katinka Hammarskiöld
katinka.hammarskiold@hotmail.com
www.katinkskitchen.com