Kokt eller stekt? Sparris kan tillredas på flera sätt – jag föredrar att steka den gröna för att bibehålla både smak och konsistens. Sparris är vårens fräschaste primör, därtill en av de nyttigaste.
Sparrisen förekommer hos oss oftast i sin gröna form, men ibland hittar vi även den vita i affärerna. Jag trodde länge att de var en och samma sort som bara vuxit ovan eller under jord, men har lärt mig av folk som odlat sparris i Frankrike att det i själva verket är olika sorter som odlats fram för att bli vit eller grön sparris. Den vita anses av vissa vara den exklusivare delikatessen, men jag föredrar nästan den gröna med sin färg och spänst. Den går att använda till mycket, inte bara kokt eller stekt med till exempel bara lite parmesan och olivolja, eller som fransmännen gillar att servera den: med en hollandaise eller rentav en mousselinesås (en hollandaisesås med lite vispad grädde i), eller den ännu enklare franska varianten med en god dijonsmakande vinaigrette – kanske med lite finhackat kokt ägg eller stekta bacontärningar. Det är även fantastiskt gott att göra hollandaisesåsen på brynt smör. Sparrisen är vidare god i både omelett, risotto eller som en krämig soppa. Jag serverar så här års ofta stekt sparris med just parmesan och olivolja eller med en härlig chèvremousse med lite citronskal i – en underbar smakkombination. Fungerar lika bra som förrätt eller som tillbehör till maten.
Barnen älskar att mumsa i sig sparris, och fascineras av den effekt den har på urinen. Hörde någon gång den kemiska förklaringen till detta, och har även hört att inte alla råkar ut för detta ”intressanta” fenomen. Sparrisen är i alla fall väldigt nyttig.
Jamie Oliver serverar bland annat sin gröna sparris ugnsbakad med körsbärstomater, svarta oliver, vitlök, basilika och olivolja – uppiffat med lite torkad röd chili. Det är ett riktigt gott tillbehör till kyckling eller kött. Sparrisen passar även utmärkt både till pasta eller som fyllning i hemgjord tortellini med ricotta eller någon annan god ost som pecorino (en god italiensk fårost som lite liknar parmesan och används ungefär som parmesan). En annan härligt vårig rätt där man med fördel kan använda bland annat sparrisen är lättrimmad kyckling i en grönsaksbuljong med vårprimörer – lätt och fräscht, liksom en variant där jag gör en klorofyllgrön ramslöksbuljong med kyckling och primörerna, recept kommer inom kort så välkommen igen och igen.
Hoppas du ska hitta mycket inspiration här på Katinkas Kitchen – sök i kategorin sparris i kolumnen till höger eller i sökrutan uppe till höger.
Faktaruta
Asparagus officinalis hör till familjen sparrisväxter i släktet liljeväxter. Sparris är en flerårig ört. Den härstammar från Afrika, delar av Europa samt Asien. De har kraftiga jordstammar och rötter där de lagrar vatten och näring. Den sparris vi äter kommer från den art som blir ca en meter hög och både odlas samt växer vilt, även i Sverige. Frukterna är små röda bär – det är skotten vi äter. En del sparrissorter är ämnade just för vit respektive grön sparris. Den vita växer under jord medan den gröna växer ovan jord och därför blir grön av klorofyllet. Den vita har hårdare skal och behöver alltid skalas medan den gröna har tunnare skal. Skördas på våren i mars-april, växer gärna i sandig jord. Sparris är väldigt näringsrik och innehåller bl.a. folat, K-vitamin, C-vitamin, A-vitamin, B 1-, B 2-, B 3- och B 6-vitamin, mangan, koppar, kalium, järn, zink, magnesium, selen, kalcium samt fibrer och antioxidanter. Sparris innehåller även en aminosyra, tryptofan, som enligt ”Nyfiken Vital” på nätet är förstadiet till serotonin – varför sparris då skulle kunna leda till humörförbättring. Sparris odlades redan av grekerna och romarna, som spred den norr om Alperna, men den blev inte populär förrän på 1500-talet. I Sverige har sparris odlats sedan 1600-talet, men i mindre omfattning.
Härlig sparrismatlagning önskas med vänliga matglada hälsningar från Katinkas Kitchen!
Katinka Hammarskiöld
katinka.hammarskiold@hotmail.com
www.katinkaskitchen.com