2020 – 2021!

Klockan i Musée d’Orsay, tidigare en tågstation, ett av museerna nära vårt parisiska hem som vi ofta gick till innan åter-nedstängningen.
Armémuséet i Invalidhotellet hade i somras kvällar med ljusspel.
Invaliddomen från en annan vinkel än vårt köksfönster. Förutom denna kyrka huserar Invalidkomplexet även Armémuseum samt ett i allra högsta grad verksamt veteransjukhus (därav namnet).
Insidan av Invaliddomen – en kyrka från 1700-talet initierad av Ludvig XIV med tillbyggnad av Napoleons brorsson för att husera hans grav i koret.
På väg hem genom natten i Paris över Alexanderbron och Seine.

För ett år sedan blev det ett nytt decennium. I slutet av det gamla hade jag legat en vecka på sjukhus och genomgått tre operationer i höger hand för en septisk artrit. När jag låg där med armen uppbunden i en ställning tittade jag på TV 4 Play som visade Poirot när det plötsligt slog mig att Poirots 1920-tal var hundra år sedan och att det skulle bli ett nytt 20-tal. Ivrig över detta faktum började jag planera för en 20-talsmiddag, gjorde research om vad man åt och drack (gärna champagne och cocktails) vid en dylik festlig middag och var alldeles begeistrad. Strax därefter fick jag emellertid erbjudande om att åka till Paris och jobba på ambassaden i två månader och middagen sköts upp.

Sinnebilden av La Belle Paris!

Och så kom pandemin! Paris stängdes ner och det blev mer jobb än någon räknat med. Väl åter i Sverige var det inte tu tal om att hålla någon middag och efter två månader fick jag ett nytt erbjudande – denna gång om att tjänstgöra ett halvår i Paris. Ett gäng väskor och kartonger packades och iväg gick ”flyttlasset” med vinterkläder och allt, strax efter midsommar.

Flyttlasset gick strax efter midsommar.

Vi fick uppleva ett annorlunda Paris när Frankrike med restauranger och hotell precis öppnade upp efter sin nedstängning i våras. Det var magiskt – uteserveringar som sträckte sig ut i gatorna, inga horder av turister från USA, Kina, Ryssland eller andra länder. Ett Paris på franska!

Fransmännen utsläppta på grönbete efter vårens instängning (lock-down eller ”confinement” på franska) – fullt av ungdomar och andra som har picknick på gräsmattorna i Paris ljumma sommarkvällar i slutet av juni och början av juli innan semestersäsongen. Här på Avenue Bretueil i sjunde arrondissemanget med Invaliddomen i fonden.

Den 14 juli väcktes vi klockan sju av att en helikopter landade vid Invaliddomen alldeles nära vårt hem, sannolikt med generalen som var ansvarig för showen under dagen. När det var dags för den stora flyguppvisningen och paraden satt vi på Place des Invalides och tittade på uppvisningen – detta Covid-år i annorlunda tappning utan en kotte på Champs Élysée och med bara Presidenten och en del andra vid Place de la Concorde med stolar på behörigt avstånd från varandra på läktarna. Paris var avstängt en bit söder om Seine för att undvika de sedvanliga folksamlingarna. Vi följde det hela i direktsändning på mobilen samtidigt som vi såg flygplanen komma längs med Champs Élysée och soldaterna komma i bussar åter till Invaliddomen till applåder från de som samlats på gräsmattorna. Och på kvällen kunde vi se toppen av fyrverkerierna vid Eiffeltornet från vårt köksfönster.

Öronbedövande men också otroligt läckert när helikoptern landar på andra sidan hustaken, precis bredvid Invaliddomen tidigt på morgonen den 14 juli 2020.
Flyguppvisningen den 14 juli 2020 över ett avstängt Champs Élysée. I förgrunden Alexanderbron och Grand Palais, byggt till Världsdutställningen och nu museum.
Fyrverkerierna på kvällen den 14 juli kunde vi se simultant på TV via mobilen och genom köksfönstret!
Promenad hem i ljumma kvällen – innan åter-nedstängningen.

Vi fick även uppleva ”la canicule” – värmeböljan, eller värmeböljorna med över 40 grader i Paris och jag arbetade enträget vidare på ambassaden medan maken förverkligade sig själv och skrev på en roman och jobbade på distans med sitt kontor i Stockholm. Explosionen i Beirut och President Macrons snabba agerande och initiativ till en givarkonferens på nolltid satte mig i idogt arbete, liksom militärkuppen i Mali. Så småningom kom hösten även till Paris med glödande löv i Luxemburgparken – och en ny nedstängning, efter en tid av ”couvre-feu” med utegångsförbud mellan kl. 21.00-06.00 då man fick springa hem från restaurang eller vänner för att inte få 135 euro i böter!

La Canicule – värmebölja med upp-och-nedvända världen då Rivieran har ”normala temperaturer” medan norr har galen värme…
Tuillerierna framför Louvren njöt vi av innan åter-nedstängningen då det låg precis utanför vår enkilometers-radie.
Uteserveringar – bokstavligen ut i gatan – tilläts då man åter öppnade efter vårens nedstänging, då man i början bara fick servera utomhus. Sedan blev de underbara uteplatserna kvar.
Impressionisterna projicerade på väggarna i denna stora lokal som nu är museumet L’Atelier de la Lumière – en magisk upplevelse! Här är det Bonnards tavlor…
…Matisse…
…Chagall
Höst i Luxemburgparken med Senaten i bakgrunden.

En kilometers radie max en timme om dagen var vad vi fick röra oss i. Inga restauranger, muséer eller caféer – bara ”nödvändiga” mataffärer och Apotek fick vara öppna. Nåväl, i fransk tolkning betyder det att inte bara de vanliga bagerierna är öppna, utan även patisserier och chocolaterier, samt vinbutiker och delikatessbutiker(!).

Vi satt på mycket trevlig restaurang i våra kvarter när Macron annonserade åter-nedstängningen av Frankrike.
Efter middag i Trouville under ett av våra besök i Normandie.

Vi hade tänkt stanna i Paris över jul och nyår och bjuda ner vännerna på något trevligt nyårsfirande. I början av det nya året hade vi tänkt hoppa in i en bil och köra söderöver till Provence och Côte d’Azur innan det skulle vara dags att flyga norröver med allt bagage igen, nu dessutom utdrygat med saker vi köpt i Paris och våra helgresor till Bretagne, Normandie, Val de Loire och Champagne. Resorna till Bordeaux, Bourgogne och annat blev inställda när Frankrike stängde ner igen.

På stranden i Deauville där den amerikanska filmfestivalen inte hölls detta pandemiår…
På och utanför stranden i Arromanches-les-bains i Normandie finns rester av pontonerna som på fem dagar byggdes upp till landstigningshamnen Mulberry Port inför D-dagen.
Inledningen på oerhört gripande film i Arromanches – jag blev rörd till tårar och samtidigt ilsken över att inte mänskligheten lärt sig mer…

Nu sitter jag här hemma i vårt kök-vardagsrum, tittar på granen och utsikten över taken, mitt nya kök (som renoverades förra hösten), brasan och ett gråkallt Stockholm, vovven Max i sin korg och misteln som hänger från takbjälken. Och tänker att nu är det 2021. Undrar vad det här året ska bjuda på. Början på det nya 20-talet blev ju inte som någon tänkt sig, vilket påminner om uttrycket ”det enda man kan vara riktigt säker på är att det aldrig blir som man har tänkt sig”. Precis när jag skriver detta börjar snöflingor falla, så luften blir alldeles vit.

Det nya året firades in med god champagne, ostron…
Franska premiärministerns palats Matignon, i våra kvarter i Paris 7:e arrondissement, där vi under vår vistelse hade två grannar: Eduard Philippe och Jean Castex.
Inte Invaliddomen, utan det svenska Armémuséet med Hedvig Eleonora kyrka bakom – som minner om Paris i våra Stockholmskvarter.

2020 har varit ett år som sent kan glömmas, och då tänker jag inte bara på pandemin utan en hel del andra hemska och jobbiga händelser runtom i världen. Jag hoppas att människan ska lära av sina misstag och jag hoppas att vaccin och annat ska kunna göra att någon form av normalitet kan infinna sig. Jag önskar alla det bästa för detta nya år; 2021.

Fantastisk staty av Jeanne d’Arc i Katedralen i Reims, Champagne.
I ett eget kor i den ståtliga Katedralen i Reims finns denna staty på Jeanne d’Arc i försilvrad mässing, tunika av marmor från Siena, ansikte av elfenben och franska liljor av lapis lazuli.

Med vänliga hälsningar från Katinka i mitt Kitchen!

Katinka Hammarskiöld

katinka.hammarskiold@hotmail.com

www.katinkaskitchen.com

På väg hem i sammetsnatten i augusti.. ett av alla minnen från detta underliga 2020.
Strandvägen efter julafton 2020.
Julvovven Max.

Kommentera